Erik :love:

Jag ville bara säga tack som fan för denna underbara veckan! Det var klart den bästa veckan i mitt liv, inget kommer någonsin kunna slå den! Har aldrig varit så lycklig förr. Du är verkligen världens bästa kille, ingen kommer någonsin kunna ta din plats! När du åkte hem var det som ett knivhugg rakt i hjärtat på mig, jag klarade inte av det. Allt känns så jäkla tomt utan dig. Jag vill inte sova själv, jag har inte ork till att göra något över huvud taget :( Det enda jag vill är att du ska vara här, vi ska ligga i min säng, mysa sönder med poppisar till en skräckis som vanligt (a) Jag vill bara att du ska komma tillbaka, fan att vi ska bo så jäkla långt ifrån varandra, detta suger verkligen och det kommer ta död på oss båda två.. Nej, vi måste överleva nu och om nån vecka träffas vi förhoppningsvis igen :) Så tack än en gång för våran underbaraste vecka någonsin, världens mysigaste och bästa vecka! :blush: :love:



Dagens Fundering '



Jag sitter och funderar på hur snabbt tiden egentligen går. Det var mer än 3 år sen vi stod på Pilängs skolgård och träffade våra nya klasser för första gången. Ändå kommer jag ihåg den dagen som det vore förra veckan. Man kände sig liten, rädd och vilsen, man kände inte ens hälften och man visste inte vart man skulle ta vägen eller vad som skulle hända nu.
Man lärde känna sina klasskompisar efter ett tag och även de i andra klasser. Även om jag inte har fått jättebra kontakt med vissa så kommer man ändå sakna några stycken, även från andra klasser. Man har trots allt gått tillsammans i 3 år, kanske längre.
Imorgon är sista dagen man kommer träffa några 'på riktigt'. Man kanske kommer träffas ute, hälsa på varandra, men inget mer. Det kommer nog vara skönt med en ny start, nytt ställe, nya saker, nya lärare och nya vänner. Men vissa kommer man ändå sakna, riktigt mycket! Även om man har dom närmsta kvar så är det inte samma sak om man inte går på samma skola osv. Vissa vet man redan att man inte kommer snacka med längre, samtidigt vet man vilka vänner man kommer ha kvar, ett tag till iallafall.
När jag tänker efter så är det ganska sorgligt att sluta 9an. Man har så sjukt mycket minnen med vissa personer och vissa har man fått bättre och bättre kontakt med på sista tiden, och nu kommer det förstöras igen eftersom alla går skilda vägar. Vissa lärare kommer man sakna, långt ifrån alla, men ändå ett fåtal.
534 skoldagar har vi gått tillsammans i högstadiet, och nu är det bara 1 kvar. 1 dag av 534, det är ganska sjukt när man tänker efter. När vi springer ut från kyrkan imorgon är vi fria, iallafall 10 veckor framåt innan en ny tid och ett nytt äventyr börjar: gymnasiet. Vi kommer gå olika vägar och kommer inte snacka med varandra som vi gjort nu. Till er som jag inte kommer hålla kontakten så bra vill jag bara säga; tack, för dessa 3 åren, dom har inte varit superbra hela tiden, men det är ändå år som jag kommer minnas i resten av mitt liv. Speciellt denna sisa veckan, Tivoli, Balen, Lärarmiddag och Skolavslutningen. Tack igen, och lycka till :)

'


It wasn't good news, but I can't say there were

bad either. It was just not the way I wanted it

to be. I want it as it was before, rewind the time

a few months ...

.

Hur orkar du hålla på? Kan du inte acceptera att jag har en framtid att tänka på som jag vill göra något bra av? Jag förstår när du är trött efter jobbet och så och jag respekterar det, men du blir bara sur och irriterad på mig om inte jag har tid med dig pga mitt skolarbete?! Och du ska vara den "mogna" och äldre av oss, jovisst, kiss my ass. Du beter dig för fan som en 5åring. Ska du fortsätta såhär så kan du dra åt helvete, jag behöver inte dig mer.

Trodde jag verkligen inte om dig...

Natten blev inte alls som planerad.. Jag känner mig så jävla sviken, besviken, obetydlig och värdelös. Det är dit fel, det vet vi båda. Du lyckades verkligen få mig att gråta på riktigt ikväll.. Jag litade på dig mer än vad jag någonsin litat på någon annan, jag trodde jag kunde göra det. Du sa att du älskade mig mest i världen och att du "lovade" detta, idag bröt du ditt löfte och nu känner jag att jag inte kan lita på dig för tillfället. Du säger att du ska kämpa för oss och bygga upp det vi hade igen, för vi hade verkligen något speciellt, verkligen.. Men jag kan säga dig att du kommer verkligen att få kämpa. Jag vet att jag gjorde något ännu värre för ett tag sen, men jag hade inte lovat dig någonting då. Nu har jag dissat "dom" och "det" flera gånger för din skull och så sviker du mitt förtroende.. Bra jobbat ****, bra jobbat :thumbup: Jag vill inte att "vi" ska förstöras för detta, inte du heller. Du säger att jag betyder mest i ditt liv, att du älskar mig med hela ditt hjärta, "älskar dig så sjukt jäkla mycket bejb, föralltid vi två!", det är dina ord och du säger att dom fortfarande stämmer, det krävs mycket av dig för att jag ska kunna lita på det igen. Ja, jag vill fortfarande ha vår sommar, det vet du, och du lovade med hela ditt liv att detta aldrig skulle upprepas, jag får verkligen hoppas på det...

http://www.riksutstallningar.se/upload/utstallet/Konstkollo%20Virserum/Konstn%C3%A4rers%20verk/Brustet_Hj%C3%A4rta%20Rebecca%20Kling%202.jpg


:blush: ;(

Förlåt alla som jag varit en riktigt bitch mot ikväll, jag är inte på så bra humör idag och jag är ledsen att det gick ut över er. Om jag inte svarar er är det för ert eget bästa, för jag vill inte att min ilska och irritation ska gå ut över er, så jag tycker att det är bättre att jag håller käften istället..

Hata Skånetrafiken ! :O

Ja, ni hörde rätt. Mitt hatinlägg går till Skånetrafiken och deras jävla bussar! När jag och Ellinor skulle hem från Center Syd, väntade vi på vår buss i 30 minuter! Då kom det en annan buss, som iförsig inte gick till Lomma men till Bjärred, så vi tog den. Väl i Bjärred skulle vi behöva vänta drygt en kvart på nästa buss. Tror ni den kom då? NEJ! Vi fick sitta och vänta ytterligare 20 minuter och då fick jag ett dampanfall! Mitt humör är inte det bästa nuförtiden, det gjorde inte saken bättre att under tiden vi satt och väntade i Bjärred, kom det 7 st 137;or, men INTE EN ENDA JÄVLA 132:a som vi skulle med! :O Gaah, Ellinor blev rädd för mig så irriterad jag blev :blush: Jag ringde min mamma och hon sa att hon skulle komma och hämta oss, för jag tänkte inte gå på nån jävla buss. Så vi var hemma drygt 2 timmar senare än beräknat :thumbdown: Funderar starkt på att ringa till Skånetrafiken och klaga :question:


.

Innan försökte jag att inte bry mig så mycket om dig medans du försökte få min uppmärksamhet tillbaka. Jag berättade en sak, som jag kände att jag behövde, men det kanske inte var så bra.. Nu känns det som du undviker mig, det var inte det jag ville, det var inte såhär jag hade tänkt mig att det skulle bli.
Som jag har sagt till dig en massa gånger: You don't know what you got until you missing it a lot. Det stämmer så jävla bra. När du ville ha mig, kände inte jag samma sak. När du nästan är borta, det är då jag vill ha dig här..

jag saknar dig.

Familjebråk?

Pappa bad mig att städa upp nåt i köket igår, men det gjorde jag inte så han fick tjata på mig några gånger idag också till jag tillslut gjorde det. Sen kom han hit och smällde igen min dörr för att jag hade för hög musik? Och det tror han hjälpte? Nej, jag bara höjde ännu mer.
& när mamma kom hem var hon helt kall om sina händer, så kramade hon om mig och råkade röra min arm & jag bara: Rör mig inte. Så rörde hon mig igen, på skoj som hon brukar göra, så skrek jag till henne: Men rör mig inte då!
Shit asså, mitt humör är inte det bästa. Som jag skrev på Dagens Sanning igår, jag har blivit väldigt lättirriterad. Så nog bäst att jag öppnar munnen så sällan som möjligt..
Förlåt till alla er som måste stå ut med mig just nu.

Förlåt , ♥

Jag vet inte varför, eller jo, det gör jag väl innerst inne, men jag vet att jag inte borde gjort det. Jag vet att jag kan snacka med dig om allt, så varför jag inte sa sanningen dirr kan jag inte svara på. Jag vet att du inte hade förbjudit mig, så jag borde ha sagt som det var. Det hade nog varit lättare för mig också framöver om du hade vetat. Nu vet du iallafall, synd bara att du skulle få reda på det på det här sättet. Lovar att inte göra om det, berättar nästa gång för jag känner mig inte heller så lyckad just nu. Märkte hur besviken och ledsen du blev, och det ska du inte behöva bli igen. Du kan lita på mig, det vet du, eller, du visste. Men jag lovar, du kan fortsätta göra det. Engångshändelse. Förlåt igen, jag älskar dig mamma. ♥


Marcus Ljungdahl ' ♥

Jag ville bara tacka dig för dessa 14 underbara månaderna vi haft tillsammans. De har verkligen varit den bästa tiden i mitt liv och jag kommer aldrig glömma våra stunder tillsammans. Du har förändrat mitt liv, till det bättre, och det är jag sjukt tacksam för. Jag har aldrig älskat någon lika mycket som jag har älskat dig, det lovar jag. Jag är ledsen för att det skulle behöva bli såhär, men det kanske var för bådas bästa just nu. Vem vet, vi kanske hittar tillbaka till varandra igen, även om det kan vara svårt, men man vet aldrig. Annars önskar jag dig all lycka i världen och hoppas verkligen att du kommer få det bra och att du kommer bli lycklig. Det kommer kännas konstigt när vi träffas, men vi löser det nog på bästa sätt. Man glömmer aldrig sin första kärlek, jag kommer aldrig någonsin glömma dig! Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta, även om vi inte har kontakten om några år. Så än en gång, tack, tack för tiden med dig, den är oförglömlig!

2/2 - 09 → 18/4 - 10 ,






...

Asså shit. Detta trodde jag verkligen inte om dig. Jag fick reda på en sak för typ en timme sen som verkligen skakade om mitt liv. Jag visste inte att jag kände såhär, men tydligen gjorde jag det. Jag borde inte känna såhär, men det är inget jag kan hjälpa eller styra över. Jag vill bara spola tillbaka tiden en månad och lixom, leva om denna månaden en gång till och kanske göra saker annorlunda.
Shit, jag sitter och skakar. Jag tror det är en blandning av rädsla, hat, besvikelse och svek. Och alltihop är ditt fel. Såhär ska det inte vara, jag förtjänar inte att må såhär, och du förtjänar inte mej. Tydligen kände jag inte dig så bra, för något sånthär trodde jag verkligen inte att du skulle kunna göra. Jag vet inte hur det kommer bli i fortsättningen nu, allt kommer ju kännas helt.. fel. Varje gång jag kommer se dig kommer minnena dyka upp i mitt huvud, och ingenting kommer nog bli som det varit innan.
Jag sitter och gråter medans jag skriver detta, och så ska det fan inte vara. Jag ska inte behöva gråta över dig, för det är du inte värd !

Jag vill inte behöva säga detta, men jag tror att det bästa skulle varit om vi glömmer allt som hänt, och börjar om på nytt. Men jag vet att det egentligen inte är så du vill ha det, inte jag heller om jag ska vara ärlig. Jag vet inte hur jag ska göra. Fan, detta är nog det svåraste och jobbigaste jag varit med om i hela mitt liv. Hur jag än gör kommer någon bli sårad. Hur jag än gör, kommer jag bli sårad.
Jag vill bara bort, långt bort och glömma allt som hänt, leva ett annt liv och lixom börja om på nytt. Varför händer detta just mig? Det hade jag aldrig trott att det skulle göra. Jag hade aldrig trott att jag skulle få chansen att välja. Men det är inget lätt val. Eller, egentligen borde det vara det, jag borde göra som mina polare säger, men dom vet inte hur jag känner. Det vet faktiskt helt ärligt inte jag heller. Jag vet ingenting längre..


Ett enormt stort tack till alla mina underbara vänner som hjälper mig och stöttar mig när jag har det svårt. Detta vet ni ingenting om än, men snart lär ni väl få reda på det. Jag behöver er som mest nu.
& älskling, du som alltid ska finnas där för mig i alla lägen, det är nu jag behöver dig som mest. Vill bara ligga i din säng och känna dina stora, trygga armar runt mig & höra dig viska de 3 små orden i mitt öra.

'h - ?

vad har hänt? har jag sagt eller gjort nåt fel? isåfall vad? jag kan inte minnas sist vi snackade, och då reagerade inte jag på nånting. så om det är något jag gjort, säg det till mig för jag kan inte tänka klart, inte koncentrera mig på nånting. jag saknar det vi hade innan, jag vill ha det tillbaka. det känns som allt har blivit fel på sista tiden, jag vet inte hur, men allt står inte rätt till iallafall. jag säger inte att det är ditt fel, det är säkert lika mycket mitt. men det känns som om du inte bryr dig längre. jag vet inte, du känner kanske samma sak om mig. du ska veta att jag saknar dig som fan, men saken är den att jag inte känner mig saknad tillbaks.. jag vet inte hur du känner, men jag vill ha tillbaka våra gamla, härliga, underbara tider.


'h - r.i.p nästkusin

shit, det har redan gått ett år sen detta hände. det kom som en chock för oss alla. ingen hade nånsin kunnat tro att denna kille mådde så dåligt att han skulle kunna ta självmord. men tyvärr så hände det. det var inte något som någon hade kunnat förhindra, inte just då iaf.

jag kommer ihåg dagen som om det var förra veckan. ryktet spred sig så jävla fort. jag va i Borgeby den dagen, praoade på dagiset där. mobilen ringde, det var Anton. jag svarade och han frågade om jag hade fått gå hem. jag förstod inte vad han snackade om, och då berättade han att hela skolan hade fått gå hem för det va en kille i 7:an som hade tagit självmord. inte fören jag satt på bussen påväg hem en timme senare, fick jag ett sms från Pernilla som sa att det var Oscar Åkesson. då slog det mig, shit, jag är släkt med honom! jag messade mamma, och jovisst, vi var nästkusiner. då fick jag värsta blackouten. min hjärna stannade, jag kommer inte ihåg nånting av de minuterna jag satt på bussen. inte fören alla smsen började komma. alla smsade runt, r.i.p oscar , och en massa sånt. när jag berättade för mina föräldrar blev det samma reaktion som jag hade fått. det kom som en chock.

älskling kom på kvällen samma dag, så jag gick aldrig på minnesstunden på skolgården. det var inte fören på söndagen, när jag såg videosarna som folk hade lagt ut på youtube, som mina tårar började komma. jag grät, grät ut allt som jag hållt inom mig de tre dagarna. även om jag inte kände honom så bra, så var han ändå min nästkusin, och något sånhär ska inte få hända. jag menar, vad kan få en kille att må så dåligt att han tar självmord? och till råga på allt, så var det fredagen den 13:e.
vi gick på begravningen, och där kom tårarna inte fören låten började spelas. Skin skin som den sol du e. Låt hela världen se ditt vackra leende. fan, då kunde jag inte hålla mig längre. jag gick inte till skolan den dagen. på måndagen var det minnesstund för honom hela dagen. jag såg nog inte ett enda glatt ansikte. alla, och då menar jag precis alla, hade inte långt till tårarna.

nu har det gått ett år, och minnena finns fortfarande kvar. alla kommer ihåg dig Oscar, ingen kommer någonsin glömma dig. du kommer föralltid finnas kvar i våra hjärtan.
fredagen den 13:e mars 2009, då gud tog tillbaka sin ängel.
R.I.P nästkusin !


'h - fan.

shit. det har bara gått drygt en vecka sen allt började. och det har nog varit den längsta veckan i mitt liv. samtidigt har den varit rolig, spännande och full med äventyr, men även opålitlig, dryg och oförlåtlig. jag vet att det jag gjort är fel, men antagligen gjorde jag det av en anledning. svaret är jag inte helt säker på, men jag antar att jag behövde nåt nytt. men nu ångrar jag det jag gjort, riktigt mycket. när det väl hände, visst, jag hade det i baktanken, men ändå så gjorde jag detta. nu efteråt känner jag mig hemsk. om du fått reda på det så vet jag inte om du förlåtit mig, jag hade hoppats på det, för jag kommer nog inte göra om det igen. inte efter hur dåligt jag mådde igår. fy fan asså, mådde riktigt jävla skit. ville bara bort, bort härifrån, slippa alla bekymmer och börja om på nytt. jag vet att det jag gjort inte kan ändras eller göras ogjort, men jag hoppas att jag slipper bli påmind allt för ofta. jag kommer inte kunna glömma det, men om vi bara lägger detta bakom oss och går vidare, så är jag rädd att allt ska bli som det va innan, och det vill jag inte. jag vill ha kvar det vi byggt upp, men vet inte om vi klarar av det. du vill en sak, jag vet inte vad jag vill och än mindre hur jag ska lösa detta. fan vad svårt allting ska vara.. jag vet att man inte kan få allting precis som man vill ha det, men just nu känns det som att detta aldrig kommer bli bra. jag vill bara få ett slut på det så jag slipper välja och slipper plågas mer. men jag är rädd för hur slutet kommer se ut..

hur jag än väljer så är det någon som kommer bli sårad. allt hänger på mig nu och hur jag kommer göra. jag vet inte ännu. jag vet ingenting längre. jag vill bara slippa smärtan och få det överstökat. jag vill bara lägga mig ner och gråta. gråta tills tårarna tar slut. sen vill jag somna och inte vakna på ett väldigt långt tag. jag vet att man inte kan fly från sina bekymmer, inte heller gömma dom, men jag orkar inte mer. detta har blivit för mycket. jag vill inte se dig bli sårad, men tyvärr måste jag nog göra det. i början tyckte jag det va kul, men sen blev det mer och mer seriöst och nu har det lett till ett stort beslut i mitt liv som jag inte vet hur jag ska avsluta. ni anar inte hur jobbigt detta är.. det kanske inte syns på utsidan, men på insidan brakar jag sönder. mitt liv är kaos och det är bara jag som kan ställa det till rätta igen. jag måste avsluta detta på nåt jävla sätt. jag har bara inte listat ut hur än.. ingen kan hjälpa mig med det heller, jag måste fixa det på egen hand. det är inte det lättaste kan jag säga.

jag är så sjukt tacksam för att jag har de bästa vännerna man kan ha. de finns verkligen här för mig alltid! jag behöver bara ringa eller skicka ett sms. där behöver inte stå nåt särskilt, dom märker om det är något som är fel. 5 minuter senare står de utanför mitt fönster, och sen kan vi gå en lååång runda och bara prata. jag får prata ut, dom lyssnar, kommer med råd och förstår mig precis. de stöttar mig i alla lägen. jag är så jävla lycklig att jag har dom! jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag älskar dem.
tack för att ni finns hos mig när jag har det som jobbigast, det betyder allt! utan er hade jag inte varit den jag är idag, mitt liv hade varit ett helvete. det är ni som får mig på bra humör när jag är deppig. det är ni som får mig att stiga upp på mornarna och gå och lägga mig på kvällarna. ni lyser upp min dag och utan er vet jag inte om jag hade orkat ta mig igenom detta. jag behöver inte nämna några namn, för ni vet vem ni är. jag älskar er obeskrivligt mycket! <3

http://2.bp.blogspot.com/_TBO6a4T-aL0/SUsm4TTrTkI/AAAAAAAAGn8/VfaOWzAh8B8/s320/Love_Hate_Relationshippng


RSS 2.0